Björn Englén lever sin dröm


För 13 år sedan lämnade Björn Englén Växjö för Los Angeles. Och blev kvar.
Han har lyckats med det han ville - att bli professionell basist.



 


Björn Englén


Bor: I lägenhet i Los Angeles.

Familj: Singel.

Ålder: 34.

Gör: Spelar bas i industri/80-talshårdrocksbandet Bleed (med Robin McAuley på sång), och spelar ihop med Joshua Path (singersongwriter), Takara (melodisk hårdrock) och en rad andra band.

Har spelat med tidigare: Quiet Riot, Soul Sign, Heaven & Earth, Ricki Hendrix, medlemmar från Dio, Social Distortion, W.A.S.P. med flera.

Aktuell: Håller två clinics på Musikhuset i Växjö i veckan. I går om hur man jobbar som musiker i LA och i kväll en basclinic för de som vill utveckla sitt basspel.

Farvoritbasister: John Paul Jones i Led Zeppelin och Billy Sheehan (som spelat med David Lee Roth).

Av Helena Söderlundh

helena.soderlundh@smp.se 0470-77 06 27        Foto: Lars-Göran Rydqvist





Björn Englén är i Växjö på ett av sina årliga Sverigebesök. Den här veckan håller han två clinics på Musikhuset i Växjö. I går kväll mer som ett föredrag om hur man tar sig fram som musiker i Los Angeles, och i kväll visar han ut tricks till den som vill utveckla sitt basspelande.

Fullspäckade veckor

Men annars är det alltså Los Angeles som gäller. Där spelar Björn i bandet Bleed som fast medlem, och jobbar med fem-sex andra band som inhyrd basist. Plus frilansar en del. En vanlig vecka har han repningar, studioinspelningar och kanske tre livespelningar. Det blir sällan en ledig dag. Och när det är lite lugnare ger Björn privata baslektioner. Dessutom har han precis fått jobb på nystartade School of Rock i Los Angeles, där eleverna får två månader på sig att i band framföra till exempel en hel Pink Floydskiva inför publik.

Fortfarande söker Björn dock nya utmaningar.  Redan när han började spela bas, när han var 13 år, hade han målsättningen ganska klar för sig. Han ville bli en framgångsrik basist, stå på stora scener och få resa världen runt.
Men att du vågade satsa?
- Jag har alltid haft den personligheten. Jag ska inte säga att jag inte varit rädd, för det är vi alla, men jag har känt att det här vill jag göra, det här är den jag är.
Vi träffas på ett kafé i Växjö. Björn ger ett lyhört och närvarande intryck. Han har ett gott självförtroende, men är samtidigt både ödmjuk och eftertänksam. En blandning av att vara målmedveten och lugn i sig själv. Håret är lagom hårdrockslångt, tänderna bländande vita.

Fördelar med Sverige
Björn kommer från Växjö, och är tacksam över att ha vuxit upp här. Människorna, naturen, medierna och utbildningen nämner han som solklara fördelar med Sverige. Han pratar ofta med mamma, pappa och sina bröder, och håller kontakten med fyra-fem vänner i Sverige, och träffar dem varje sommar när han kommer hem. Men det är i Los Angeles han har sitt arbete och sina flesta vänner i dag. Han har levt nästan hela sitt vuxna liv där. Så när folk frågar om han ska flytta tillbaka till Sverige säger han "förmodligen inte".
Kontrasten mellan LA och Växjö är stor. I LA pågår livet dygnet runt. Man kan åka och storhandla eller gå på gymmet mitt i natten. Björns Los Angelesäventyr började 1993, då han som 21-åring lämnade Växjö och bandet Spirit för att börja plugga på MI, MusicianÕs Institute. Några år senare fick han det eftertraktade jobbet som hårdrocksbandet Quiet Riots basist, spelade in en skiva med dem och hängde med på USA-turné.

Elaka människor

- Men jag hoppade av efter halva turnén. Det var ganska elaka människor. Och är man 22-23 år som jag var är det svårt att få respekt från folk i 35-40-årsåldern. Det var psykiska och fysiska trakasserier, även på scenen när man spelade. Sjuka grejer.
Björn lät sig dock inte nedslås.
- Det var bara att resa sig upp på nio, som en boxare.
Han fick snabbt nya jobb. Han spelade han med Heaven & Earth, med Foreigners sångare, och de var förband till Def Leppard.
Under åren har Björn spelat med mängder av halvstora och stora rockmusiker. Han har lärt sig att anpassa sig, både sitt spel och sättet att klä sig. Det sociala är oerhört viktigt för att man ska få jobb.

Viktigt höra av sig
- Ofta ringer jag upp någon jag jobbat med efter några år och säger hej, och då minns de en, och då kan det bli något. Det är viktigt att man hör av sig. Och i ett band är det ofta viktigare att skratta åt bandledarens skämt än att spela bra. Det är lite skrämmande.
I dag satsar Björn mycket på egna bandet Bleed, som funnits i två år.
- Vi låter inte som något annat egentligen, men om man blandar Black Label Society, Dream Theater och Disturbed i en gryta skulle det kunna bli Bleed.
Att just Björn har lyckats tycker han inte är något speciellt. Många tror nog att det är svårare än vad det är, menar han. Att tro på sig själv, sin talang och att vara envis och social har räckt långt. Att inte ge upp.
- Jag har tagit många lågbetalda jobb, antagit utmaningar, gjort långa resor. Jag vet att det är värt det i längden, man får erfarenheter.
Tjänar du mycket pengar nu?
- (skratt ...) Nej ... Det är dyrt att bo i LA. Men jag tjänar tillräckligt för att kunna försörja mig. Men i framtiden, om man vill köpa ett hus eller så, behöver jag tjäna mer pengar. Men saker få ta sin tid.
Han har inte heller några direkta planer på att bilda familj just nu.
- Det är onekligen enklare att spela rock om man inte har sprillans ny bil, stort hus och tre barn ... Sedan vill man ju vara en god förälder också, som har tid, och så ska man ha en tjej man har varit ihop med ett tag É
Fallgroparna då i rockÕnÕ- rollivet?
- Jag har aldrig provat droger. Jag har faktiskt inte mött det så mycket, för alla känner till min inställning. Däremot har jag sett många duktiga musiker som inte sköter sitt jobb på grund av drogerna.

Jobbar med sin hobby
Han ser det som ett stort privilegium att få jobba med sin hobby. Att det är viktigt att inte glömma varför han började:
- Jag fascinerades av hur man kunde få fyra strängar att låta så fett. Och just nu är det roligare att spela än någonsin. Jag har ändrat attityd lite, att inte ta det för seriöst ibland. Att kanske tacka nej till vissa gig ibland. Och när man har roligt presterar man bättre.
Nu ser han fram emot att få fira midsommar i Sverige för första gången på flera år.
- Det blir fest på landet. Det ska bli jättemysigt.

Helena Söderlundh